Jag tycker att tavlan är fin, gillar blommornas mjuka form och strecken i bakgrunden som blir fyrkanter, bra kontrast. Men jag tycker att blommorna är för lika varandra, det blir liksom lite stelt. Jag hade velat ha blommorna i olika poser så att säga, då skulle det bli mera liv i tavlan

Mina älsklingsblommor … Kornvallmo … wow.

Lite grönt på bladen skulle jag önska … annars tycket jag tavlan var super/ kram

åhh! tack så hemskt mycket för kritiken  den uppskattas och jag suger åt mig tipsen som en svamp :)

lite grönt kan det bli till nästa tavla, blev inte det i denna just för att jag ville ha all färg och fokus på själva blomman. lite olikheter ska också tänkas på!

*värme*

Jag gillar den! Kanske för att jag själv är inne i en vallmoperiod?

#4 tack tack för de snälla orden  ja, vallmo är väl helt underbart att måla… skönt att det inte bara är jag som hamnat i en vallmoperiod ;)

Vallmo är så otroligt vackra och tacksamma objekt att måla. Men jag håller med EvaLeva, att du kunde vända till exempel den högra lite mer emot den vänstra, så att där uppstår en slags spänning mellan de båda blommorna.

Det är väldigt stiligt med bara rött och svart, det blir inte samma tavla om du lägger till grönt. Det enda jag skulle göra är att minska mörkret på kronbladens övre del.

HUmm…jag tycker om denna tavlas värme, då det svarta i kontrast med det röda skapar nästan en österländsk spänning. Skulle bruka den som inredningstavla just för att motivet är simplistiskt och stort.

Tycker du lyckats bra med vallmobladens skuggningar, ger just passligt med djup och böjning för bladen, och jag tycker faktiskt om att det är två blommor från samma vinkel, då jag kan se denna tavla figurera som ett varmt och dominant inredningselement ovanför ett gammalt svart piano, en antik soffa eller säng med lampor på sidorna.

Symbolistiskt sett tycker jag också om att det är två blommor, och i dessa dovare färger och kraftfulla drag, och symbolistiskt sett så uppfattar jag detta som en bra representation för det kvinnliga, det urtida och kundalinikraft, då dessa vallmon i mörkret ändå sträcker sig uppåt och öppnar sig. Väldigt positiv bild, som för mig känns som att det positivt feminina överlever hur mycket mörkret än tagit över, och att det kan växa i det fördolda, och att mörkret också kan vara en trygghet.

Det jag uppfattar som mindre estetiskt i denna bild har mer att göra med att det är ett foto (blixt?), det är de övertydliga penseldragen i tavlans center. Så det är inget att bry sig om De vita penseldragen i bakgrunden är kanske lite för framträdande (och systematiska) i mitt tycke, men även det kan bero mer på foto än hur den är målad.

Jag är inte så kunnig men intresserad av konst och det är mycket vackert tycker jag i alla fall.

#8, tack för dina ord :)

du har ett skarpt öga, tavlan är fotad kl 07.00 på morgonen i ett kolsvart rum med svarta tapeter och en taklampa och blixten som enda ljuskälla :P var tvungen att lägga upp den från jobbets dator. de raka sträcken är målade med väldigt väldigt urvattnad silverakryl, så de syns egentligen bara i vissa vinklar och ljus, men när blixten slår mot tavlan lyser de självklart upp.

samma sak med de övertydliga penseldragen, blixtens verk. den är nämligen målad med både en matt svart akryl och en blank svart akryl, för att få en struktur i ytan utan att behöva måla med tjocka lager färg, som jag är riktigt dålig på

För att dölja eventuella blänk, kan du ju lägga på en fernissa när allt är klart så att allting blir av samma "blänk".