Så jobbigt för dig! Tror att dom allra flesta, som sysslar med konst känner så då och då. Lägg allt åt sidan, så att du inte ser det dagligen. Kanske kommer du igång igen längre fram.

Jag har försökt göra detta flera gånger.. jag har till exempel haft en paus på ca ett halvår men så fort jag testar igen så går det väldigt dåligt.. det kanske bara är läge att ge upp.

Det tror faktiskt inte jag. Jag umgås med en konstnär, som beskriver att den typen av känsla kommer och går genom livet och att det inte går att undvika.

Nu är jag inte konstnär själv men uppvuxen med det i generationer på min morfars och mammas sida och jag tycker mig känna igen det du skriver om uppgivenheten som om inget blir bra längre det tar bara stopp.

Jag har sett det jag har upplevt det och för dom om jag går till min morfar och mamma så tog det stopp men istället utvecklades en ny konstform dom satte sig ner för konsten ville dom inte överge men något nytt skulle fram samtidigt som dom ville ge upp.

Min erfarenhet med dom var att dom gav utryck för den ångest dom kände dom lät det gå ut genom penseln till nya vidder nya verk genom ny konst och förståelse för sina uttryck för sin ångest som vill förmedla människan.

Så kan det även vara för dig något nytt ska ut ta ångesten och måla rita av dig i alla former låt det göra ont låt det släppas fri skrik gråt låt dig vara fri så gjorde mina anhöriga och dom var helt fantastiska konstnärer sen släppte det och dom gick en ny form till mötes.

#0: Kasta inte, ställ undan material och skapelser.
En paus är inget misslyckande, ibland behöver man få vila även från en hobby.
Det finns ingen tidspress för när du måste vilja ta fram sakerna igen, så känn efter när det är läge.

Den där känslan är vidrig att brottas med, speciellt om just det mediumet brukade vara kopplat till glädje och sinnesro. Samtidigt hjälper det inte alltid att fortsätta stångas och bara göra det negativa mer och mer etablerat som det nya "normala" i skapandet.

Finns det något annat kreativt du skulle vilja prova?
Då menar jag inte att gå in med inställningen att man måste lära sig bemästra materialet, eller att det man gör måste bli bra eller snyggt, utan bara skapa kravlöst. Det kan vara rätt befriande att vara ny på något igen och bara leka.

Så ledsamt att du känner så.
Allt går upp och ner och ingen föds som konstnär utan att ha börjat från början med att öva, öva och fortsätta öva.

Ta Monet som exempel, han var nästan blind de sista åren och han fortsatte måla och det blev vackra tavlor på ett helt annat sätt än innan han blev nästan blind.

Få inspiration genom att titta på hur andra konstnärer målar och vad de testar innan de blir nöjda.

Själv har jag fått massor av inspiration av denna kvinnan:

https://www.facebook.com/artbyannakarolina/