Porträtt och likhet
Jag har nu suttit och kämpat med det här porträttet i åtskilliga timmar och är mycket nöjd när jag tittar på endast målningen. Problemet kommer när jag jämför fotografiet med målningen. Då tycker jag inte att det är likt alls. Jag pillar och ändrar på små små detaljer, men helt perfekt kommer jag nog aldrig att kunna få det. Frågan är om ett porträtt måste vara helt perfekt eller om det är det som är charmen liksom. Vad tror ni? Eller har ni tips på hur jag kan förbättra mig som konstnär?

Tzatze
En målning behöver inte vara som ett fotografi. Och det är ju så att det som är allra svårast att avbilda är nog våra egna barn. Jag vet inte hur många bilder jag har kasserat/ändrat/gjort om för att jag ser ju att det inte är likt fast andra försäkrar mig om motsatsen. Jag lägger ibland bort både foto och porträtt en tid och tar sedan fram endast porträttet. Antingen ser jag då hur jag ska göra eller så är jag plötsligt nöjd.
Du har ju lyckats mycket väl med avbildningen ovan, men gör munnen någon mm bredare åt vardera håll. Om du ändrar för mycket så finns det risk att det bara blir sämre.
En stor inspiration som jag har sett bilder från är en värmlänning som gör de allra mest fantastiska avbildningar jag sett på länge - Lars Lerin.
I länken längre ner på sidan finns det bilder han gjort, (eller googla). Utan detaljer och med grova enkla ytor så fångar han upp det som är allra viktigaste med karaktärer och personligheter. Jag lär mig mycket genom att studera hur andra gör.
Det viktigaste tycker jag är att få detaljer och konturer på rätt plats. Att man ser former och linjer, och symmetrin. Det som är svårast med att avbilda sina närmaste är att man vet så väl hur de ska se ut, och man blir frustrerad när det inte blir exakt så. Ta fram en linjal och mät, eller böj till en ståltråd, eller rita konturer ovanpå en plast och håll detta ovanpå målningen så ser du snart vad som kan ändras eller om det kan vara som det är. Då lär du dig samtidigt vad du kan vara uppmärksam på i nästa målning.
måste säga att det där var ett mycket skickligt porträtt, du har fångat dragen! Snyggt!
Min konst- blogg: http://petrahyberg.wordpress.com/
#1 Sanna. Tack för responsen och tipsen. Ja, jag håller med om det där med att det är svårt att avbilda ens närmaste. Nu ska jag ta fram en linjal mäta (syfta) till munnen 
# Petrizza. Tack 
Det blev väldigt bra!
jag som inte ens kan få till en hand på en människa! Jag tycker den är jättefin!! det enda som jag ser är väl som ovanstående sa, att munnen är lite för kort. men superfin!
VÅr hemsida : http://twilimarsvin.wix.com/twilights
Ser nu att mungipan ska ut ännu längre. Åhhhh, jag kommer aldrig att bli färdig.
Åh Ta'zattze detta poträtt är så underbart levane och vakert! 
/Désirée
Jag tänkte på att du inte ska vara rädd för att lägga på lite mer skugga - under hakan och vid halsen, tex. Om inte, så ser flickan i ditt porträtt "fylligare" ut, dvs äldre/mognare än fotot. Din bild är fantastiskt fin i sig själv, men om du vill ha mer likhet med originalet hade jag satsat på ljus/skugga snarare än detaljer.
Lycka till!
#9Maria. Ja, det ska jag göra 
Min första tanke var "ÅÅÅH! Så himla likt! Vad babblar hon om?!" Sen började jag ju så klart leta skillnader och studera fotot och efter ca 2 minuters kritiskt studerande så ser jag ju att det inte är en exakt kopia… Men det tog 2 minuter. :3
Det är helt uppenbart att det är samma tös och säkerligen finns det ingen tvekan hos de som inte suttit och studerat foto och bilden bredvid varandra en lång stund. Bra jobbat!
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Det ser jättebra ut!