Försök byta material, då kan man känna sig lite friare och våga lite mer.

Hej och välkommen tillbaka

Jag håller nog med Lorita att du ska testa med något annat. Kanske det är så att du behöver nya utmaningar att sätta tänderna i.

Det är nog så för alla skapande själar, att vi har både toppar och dippar. Kanske är det så att vi behöver de där "dipparna" för att ladda upp oss och vilja ta ett steg vidare.

Varför inte testa någon av månadens förlagor? *blink*

Jag brukar bli inspirerad och laddad av att kolla på andras målningar. Det finns massvis med sidor som säljer posters och annat där man kan hämta inspiration från.

Jo det var ju det att jag gav mej på att måla med akryl och köpte penslar och färger och kände mej helt vilsen, men hade glöden ändå…och lyckades få till någon tavla.

Ska försöka ta mej tillbaka till det igen

Det är så jobbigt att känna att man inte vill sluta och låta åren gå och tappa det man kommit upp till…som alla ggr förr. Jag vill verkligen inte det och samtidigt känna att all inpiration och motivation bara runnit av mej.

Jag vill bara hitta tillbaka igen. Jag tror på att få kontakt i forumet igen kanske kan göra så att jag hittar tillbaka igen…hoppas det.

Hej Shavy !'

Ja det är ibland lite svårt att hitta tillbaka om man tappa inspirationen. Men många här har givit dig bra saker på vägen!

Håller med dem helt.

Ibland kan det var bra att finna saker som gör att man finner inspitration tex gå på konstutställningar se på andra konstnärer. titta på goggle slå på en konstnär så finner du bilder av konstnären se om du kan måla av något eller bara bli inspirerad av.

Sen läs gärna min artikel om bladguld och bald silver de kan ge dig något nytt inspiration.

hoppas att du finner den snart!

hälsning

Malin

Inspirationen kommer att slå ner på dig som en blixt från en klar himmel och du känner jaaaaaaa!!!!! Naturligtvis.

Som Malin säger, gå på utställningar, gå gärna på konstmuseum. Jag vet inte var du bor, men kanske du skulle planera en resa till Köpenhamn under semestern och gå på "Statens Museum for Kunst".

Eller låna konstböcker på biblioteket!

Vad roligt att du är tillbaka, har saknat dig..

vad bra din bild är,, jättebra!

Det är bra att vara självkritisk, men med måtta, du är duktig på att teckna, och var stolt över det!

Kritik sänker en så pass mycket att man blir en sämre tecknare bara av tanken ..och då kommer man ju ingenstans..

# 6 - Kritik ska inte sänka. Kritiken behövs för att man ska se vad som kan göras bättre. Om ingen berättar vad som är fel, hur ska man då veta? Kritik kan fungera som en kraft istället. Jag förstår inte ditt resonemang här.

Tusen tack alla ni

Snälla och goa Choklad….lika go som namnet

Jag är ändå glad över att jag hittat tillbaka hit en gång åtminstone. Det som skiljer sig åt från tidigare uppehåll är att jag är fast bestämd att inte låta det gå flera år i alla fall.

Det kanske är så att jag behöver den här dalnedgången nu för att komma tillbaka med ny kraft. Jag försöker titta runt och ser över mina egna bilder om det är något jag skulle kunna tänka mej att måla…men näää.

Har skissat lite men näää det har inte känts bra. Jag får väl gå runt som professor baltazar ett tag så kanske det klickar till en dag

# 8 - Det låter som en bra idé med professor Baltazar! Klipp ut lite här och där ifrån det du ser och upplever och släng bitarna i maskinen, och så - plopp! - kommer där ut något helt fantastiskt

Välkommen tillbaka Shawy!

Du ska se att du snart nog hittar ny inspiration, under tiden får du tassa runt både här och ute i naturen

Tack Desk!

Det är jätteskönt att man känner sig välkommen tillbaka

Ja det är i alla fall rätt årstid för inspiration så det vore attans om inte den kommer tillbaka nu snart…det är ju så härlig tid framöver nu

Satt och tittade på ett foto av ett par kossor som jag tog när jag var i Furuvik för ett par somrar sen. Ja, jag får grunna lite till på det. Det var en så härlig miljö kring kossorna som jag gillade.

Gilla;

Jo klart att kritik kan sänka en om den sägs på fel sätt, tro mig jag vet..

beröm är bra och det är det som gör att man kommer vidare.

Sedan kritk ska kännas  upplyftande, inte som en smäll ..om man kritiserar sig själv för mycket, då blir ju allt bara tråkigt och man ser inte det som är bra.

Så balans är bra att lära sig då man behöver kritisera..och berömma.

Ärlighet är också bra..

Min son säger sin mening om saker och ting, därför går jag till honom ibland då jag tycker att något inte stämmer med min bild, för jag vet att han säger det ärligt vad felet är.

Fast inte alltid så snällt.

Men han kan också bli imponerad av bilderna och då är det ju bra

Konst är glädje och energi och rörelse..

tycker jag

Låt mig säga så här:

Om man tycker att ens egna verk inte räcker till eller att något fattas, det bästa är att fråga någon annan om råd, vad han eller hon tycker. för det kan ju vara så att det bara är någon detalj som ska till för att verket ska få en helt annan status.

Om man vill utvecklas som konstnär så får man se processen som jobb, utmaningar, upplevelser, och naturligtvis glädje. Att bara utgå ifrån att konsten ska vara glädje gör att man sätter upp hinder. Men om man accepterar att konsten är arbete och utmaningar som ingår i processen, så blir det lättare.

Konsten är som livet, toppar och dalar, jobb och utmaning och ibland glädje.

För mig är konst glädje, lycka, energi och utmaning..och arbete, ett roligt sådant.

Då jag gör fel, så är det bara att bita ihop och lära sig, men det är det som är den underbara utmaningen…

Jag har aldrig någonsin sett att måla och teckna eller annat skapande, som negativt…inte ens då det är jobbigt.

Får jag kritik så ser jag på den, tar emot den och lär mig av den.

Choklad, om jag inte hade sett arbetet med konsten som roligt, så hade jag aldrig valt att syssla med detta och gå in för detta så mycket som jag gör. Konsten och skapandet är mitt liv.

Jag är positiv till konsten med både jobb, slit och glädjen, liksom jag är positiv till livet med toppar, dalar, slit och glädjeämnen.

#0 jag har funderat lite är det så att du låser dig, du vill göra det där perfekta varje gång? Du spänner dig i ditt skapande och tappar lekfullheten. 

Den teknik och material du jobbar med är ganska billigt papper och blyertspenna, ta som vana att jobba med flera bilder samtidigt, lek och test. Sätt kontraster mot varandra i bilden hårt mot mjuk, mörkt mot just, kantigt mot runt, rörelse mot stillhet. 

Släpp också det att det måste vara fotografiskt likt, till det har vi kameror, vi konstnärer är friare och man med våra streck förmedla känslor som inte en kamera kan. 

Testa dig fram med en bild, ta en krita i en färg och förstärk vissa delar, bara med en eller ett par linjer osv våga lek. 

Ett råd till om du har möjlighet så gå på en krokikurs, att avbilda modell snabbt det är väldigt utvecklande och kul.

Mycket bra råd från Lorita!

Sorry att jag kapade tråden

Äh, ingen fara Gilla! Tror nog att jag kapat dina å om jag minns rätt

Tack för alla goda råd! Ska till mej det ni sagt.

Jag är mitt uppe i ev husköp också, det som vi hyr nu och blir köpet av så återstår massor av planering och renoveringsjobb här hemma…risken är att jag inte får det lugnet jag behöver för att sätta mig och skapa..

Inte för att jag orkar renovera, men tillräckligt störande för att kunna få det lugnet jag behöver då.

Är det så lusten blir stark och hungern kommer tillbaka så blir det en tavla av ändå trots "stök"…men inte kanske som jag känner just nu.

Du ska se att inspirationen dyker upp en vacker dag när du inte letar efter den

Du kan prova andra sätt att teckna. Börja med vanliga färgpennor och testa dig fram i bilderna som du fick tips från Lorita om tidigare. Kanske prova kol eller torrpastell vilket är ungefär som blyerts fast mycket mjukare, och snabbare, och med fler möjligheter och andra överraskande moment. Våga skapa lite enklare bilder - det ger en frihetskänsla som är nog så viktig. Du kan nog få till slående likheter i porträtt med endast några få streck, det är som sagts: man är mycket friare som konstnär  - kameran tar fotografierna.  

Jag har tecknat mycket själv med blyerts - fotografiska likheter - och jag vet hur svårt det kan vara att gå från pennor till pensel, men när  just tecknandet sitter i ryggmärgen så är det riktigt roligt att teckna på andra sätt.

Akvarellpennor kan också vara ett roligt alternativ.

Lycka till.

Och viktigt: våga koppla av när inspirationen plöltsligt inte infinner sig en period. Försöker du tvinga fram inspiration då så skapar det bara stress. Ibland behöver man olika pauser i livet i stort och smått, ibland behövs det för att kunna utvecklas. Kanske händer det saker runt om som tar energi och det är inte alls konstigt om man inte orkar hålla samma tempo hela livet.

Själv höll jag upp i nästan 5 år en period när barnen var små. Men jag har hunnit med att utvekla skapandet ändå. Jag tror att den pausen behövdes för att jag skulle kunna gå vidare med mitt eget skapande.

Du är så duktig så om du håller upp några månader så kommer du inte tappa kunskaperna ändå. Prova att ha små skissblock med dig på olika annorlunda ställen och rita streckgubbar, telefonkladd, mönster, små detaljer från omgivningen. Men teckna snabbt och försök inte få de perfekta bilderna.

Det är roligt och utvecklande och ett alternativ om du känner att du inte orkar boka upp dig till tex kurstillfällen i bild och konst.

Tack Sanna!

Det var lite roligt att du just nämnde att teckna av snabbt med få linjer och ändå träffa likheten. För 10 år sen när jag hade min sista tecknarperiod så gjorde jag precis så. Jag kunde sitta och skissa av personer som satt för mig och gjorde dem enkla. Likaså hade jag ett block och försökte snabbt fånga personer på tv. Lika när katten lekte så fångade jag rörelserna på papper.

Den här perioden började jag på samma sätt. Sen satt jag och tittade på några från nätet som tecknat så otroligt verkligt och jag blev så imponerad av det och lovade mig själv att denna gång skulle jag verkligen lägga ner massor av tid på varje motiv jag gör och det var en rejäl omställning eftersom jag blev klar med mina teckningar snabbt tidigare och nu skulle jag verkligen lägga ner tid i minsta detalj för att kunna få "verklighetskänslan".

Så det här är alltså första gången någonsin jag tecknar på det sättet som jag gör idag. Jag märker ju också att min omgivning eller folk som inte har något speciellt konstintresse verkligen beundrat det jag gjort och det kan vara det som gör att jag kanske inte riktigt vill lämna "verklighetsperioden" ännu. Jag har ju tyckt det varit riktigt roligt att ändra tecknarstilen! Sen var det nu jag fick mina första beställningar på porträtt någonsin.

Eftersom jag hittat forumet här nu först under denna period så är det ju helt omöjligt för någon att veta att jag tecknat på ett helt annat sätt tidigare.

Oj vad intressant. Du har gjort tvärtom mot vad jag har gjort. Förut tecknade jag endast "fotokopior" och de blev grymt bra. Men det låste sig till slut och jag mer eller mindre ledsnade. Jag har fortfarande svårt att rita en enkel bild med stiftpenna.

 Numera vill jag jobba med andra material och få till mina alster snabbt men utan att för den delen tappa känslan.