Det som kommer utifrån rädsla kan jag säga lite om. Jag har själv en form av social fobi, och den håller jag på att bli av med nu, med goa underbara vänners hjälp.

Så är man rädd för något, så gör det en själv mest illa.

Det kommer inget bra ur rädsla.

Man bör bekämpa den på det ena eller andra viset.

Konst är ett bra sätt att behandla rädsla på, eftersom man kan måla av sig den och låsa fast den i en bild.

Healing är ett mycket bra sätt att behandla rädsla på.

Kärlek kan man förmedla med bilder…och det kan bara ge härliga känslor av lycka och kärlek, helt beroende på hur vi tolkar bilden

Så tycker jag

Det jag menar med att skapa ifrån själen och hjärtat behöver inte vara ljusa änglar och annat i den stilen. Om man gör en bild som kan upplevas som sorgsen eller "mörk" så kan detta ju också komma ifrån hjärtat.

Man kan ju ha i syfte att skapa något enbart för skönhetens skull, för att glädja andra, detta blir ju sprunget av hjärtat.

Man kan vara ledsen och sorgsen och vilja förmedla detta, men syftet är ju det samma, att man vill dela med sig och att det kommer från hjärtat.

Jag ska fundera lite mera eftersom jag känner att orden begränsar mitt sätt att uttrycka mig…….

Du menar hur man ska kunna gestalta sina känslor i en bild? Det är svårt att förklara…man bara känner när man målar, och sedan kommer känslan  ut på bilden..

# 3 - Nej, inte hur man ska gestalta sina känslor. För känslorna finns där ju redan. Om känslorna baseras på hat och rädsla så kommer säkert bilden att förmedla dessa känslor. Och vice verca om de baseras på kärlek.

Sen kan man ju använda skapandet som en terapi om man behöver frigöra sig från en rädsla, men resultatet kanske man inte vill visa upp

Jag ville bara flika in med en sak som jag tänkte på när jag läste detta inlägg. När min dotter var liten, minns inte exakt hur gammal men väldigt liten ungefär då man börjat måla bilder.

När hennes farfar dog så ritade hon svarta teckningar. Otroligt att t om barn får ut sina känslor i sitt målande och det sker ju egentligen helt omedvetet. Jag fick senare höra att det var inte alls ovanligt att barn som sörjde gjorde oftast mörka teckningar som ett sätt att sörja.

# 5 - Det där var ju väldigt beskrivande att hon förmedlade sina sorgsna känslor i val av färger. Detta betecknar ju också att mörkt inte behöver vara fel, utan bara ett uttryck av sorg - direkt från hjärtat som gråter.